subjectunknown

OM jag inte tar fel så började vi redan öva Mozarts Requiem när terminen började. Så vit jag minns så fick vi läxa över sportlovet att kunna alla satser från introitus till Lacrimosa. Sedan efter lovet skulle vi köra Offertoriet tills Communio, kortsagt så delade vi upp hela verket i två lika stora halvor och övade.
Vi i Orkestern hade annat o göra innan vi fick de stämmorna vi fick våra stämmor på verket (Vi skulle kompa kören under framföranderna). Vi fick våra noter kort efter Sportlovet. Det första som jag la märke till är hur pass snabbt Dies Irae gick... Kören sjöng i halvnoter medans vi spelar i sextondelar rätt igenom satsen (Nästan). Det alra roligaste var dock att vi redan kunde känna på Lacrimosa och dess vackra Fiol melodi.
Det var mest på grund av den som jag först bestämde mig för att spela första fiol i verket.
Vi fick göra det bästa för att effektivicera repen, med hjälp av stäm rep och extra repetitioner o.s.v.

Vår första framträdande var på Hammarkullehallen i Angered. Det märktes hur alla kände att det pirrade. Men alla ville säkert att det skulle bli en bra premiär. Efter en kort genrep var det matsäck och omkläddnad. Jag hade olyckligtvis nog glömt min Kavaj då men tur var satt jag inte på utsidan. Konserten började klockan 6 och redan tio minuter innan dess var publiken på plats. Min familj hade fått för sig att de började halv sju och kom 10 minuter för sent. Men det gjorde inte mycket, De missade dock Introitus, Kyrie och Dies Irae... men de hann med på resten.
Angered var inte direkt det bästa premiären och jag själv blev inte alls så nöjd som jag var de andra gångerna, eftersom det var högt i tak och publiken var inte alls så himla välskötta och det var barn som gick omkring och skrek... Men det var inte så dåligt iaf. Höjd punkten är ändå "Flirtandet" med Martin Rossing :P

Andra framförandet var på Vasakyrkan. Där fick vi lite boost från ex-hvitfeldtaren som bland annat sjöng alla solon. Det var i en Kyrka och det var proffs solister och ackustiken var bra. Vad kan man mer önska sig för att en kristen mässa skulle bli bra? Speciellt när det är Mozart. Konserten blev en stor succé och det var mycket bättre än Angered. Det enda som jag gillade lite mindre var att det inte var den gamla sopran solisten (Maja). Jag tyckte om hennes röst :(
Men jag kan inte alls klaga på de inhoppande. De var proffsiga och de var hur grymma som helst.
Jag var nöjd efter den konserten. För ett litet extra tillägg så var det den enda gången under hela framförande som jag överhuvudtaget hade på mig Kavaj.

Den tredje och sista framförandet var på Marsstrand. Det var egentligen tänkt att inga ettor fick följa med, men jag och några ettor till kom med iaf för att vi spelade med i orkestern. När vi kom fram till kyrkan som vi skulle spela på så förstod jag anledningen till varför ettorna inte skulle följa med. Det var bland annat för att det var brist på transport (vi hade bara två bussar som räckte till tvåorna och treorna) men mest för att det var litet.
Kyrkan var ganska litet. Det var mycket mindre än Vasa Kyrkan, det var redan ganska trångt när vi var där. Om ettorna följde med hade vi nog inte fått plats. Något jag upptäckte kort innan bussarna skulle gå var att jag inte hade finkläder med mig, så jag fick spela i svart munktröja (Med dragkedja), Svarta,säckiga Addidas byxor (Som tur var var de inte Mjukisbrallor). Lyckat lyckat... Men ännu mer lyckat blev konserten. Den här gången hade vi en Präst som läste ur en svensk dubb av sångtexten. Något mer som gjorde detta till den bästa framförandet av requiem var att Ackustiken med de täta väggarna gjorde att det lät hur mäktigt som helst och att ljuden fyllde hela rummet och tycktes inte alls tona ut, man hörde även alla stämmor! Dessutom började vi med att ringa i klockorna och det hela början gav mig en känsla av att Mozart hade kommit tillbaka till livet för att dirigera hans egen dödsmässa.

Marstrand var en riktigt bra avslutning på det hela och där slutade vårt projekt med Mozarts Requiem. Ser redan framemot vad som kommer härnäst men Requiem kommer nog fortfarande var ett av mina absoluta favoriter av Mozart.

Bye bye!!