subjectunknown

OM jag inte tar fel så började vi redan öva Mozarts Requiem när terminen började. Så vit jag minns så fick vi läxa över sportlovet att kunna alla satser från introitus till Lacrimosa. Sedan efter lovet skulle vi köra Offertoriet tills Communio, kortsagt så delade vi upp hela verket i två lika stora halvor och övade.
Vi i Orkestern hade annat o göra innan vi fick de stämmorna vi fick våra stämmor på verket (Vi skulle kompa kören under framföranderna). Vi fick våra noter kort efter Sportlovet. Det första som jag la märke till är hur pass snabbt Dies Irae gick... Kören sjöng i halvnoter medans vi spelar i sextondelar rätt igenom satsen (Nästan). Det alra roligaste var dock att vi redan kunde känna på Lacrimosa och dess vackra Fiol melodi.
Det var mest på grund av den som jag först bestämde mig för att spela första fiol i verket.
Vi fick göra det bästa för att effektivicera repen, med hjälp av stäm rep och extra repetitioner o.s.v.

Vår första framträdande var på Hammarkullehallen i Angered. Det märktes hur alla kände att det pirrade. Men alla ville säkert att det skulle bli en bra premiär. Efter en kort genrep var det matsäck och omkläddnad. Jag hade olyckligtvis nog glömt min Kavaj då men tur var satt jag inte på utsidan. Konserten började klockan 6 och redan tio minuter innan dess var publiken på plats. Min familj hade fått för sig att de började halv sju och kom 10 minuter för sent. Men det gjorde inte mycket, De missade dock Introitus, Kyrie och Dies Irae... men de hann med på resten.
Angered var inte direkt det bästa premiären och jag själv blev inte alls så nöjd som jag var de andra gångerna, eftersom det var högt i tak och publiken var inte alls så himla välskötta och det var barn som gick omkring och skrek... Men det var inte så dåligt iaf. Höjd punkten är ändå "Flirtandet" med Martin Rossing :P

Andra framförandet var på Vasakyrkan. Där fick vi lite boost från ex-hvitfeldtaren som bland annat sjöng alla solon. Det var i en Kyrka och det var proffs solister och ackustiken var bra. Vad kan man mer önska sig för att en kristen mässa skulle bli bra? Speciellt när det är Mozart. Konserten blev en stor succé och det var mycket bättre än Angered. Det enda som jag gillade lite mindre var att det inte var den gamla sopran solisten (Maja). Jag tyckte om hennes röst :(
Men jag kan inte alls klaga på de inhoppande. De var proffsiga och de var hur grymma som helst.
Jag var nöjd efter den konserten. För ett litet extra tillägg så var det den enda gången under hela framförande som jag överhuvudtaget hade på mig Kavaj.

Den tredje och sista framförandet var på Marsstrand. Det var egentligen tänkt att inga ettor fick följa med, men jag och några ettor till kom med iaf för att vi spelade med i orkestern. När vi kom fram till kyrkan som vi skulle spela på så förstod jag anledningen till varför ettorna inte skulle följa med. Det var bland annat för att det var brist på transport (vi hade bara två bussar som räckte till tvåorna och treorna) men mest för att det var litet.
Kyrkan var ganska litet. Det var mycket mindre än Vasa Kyrkan, det var redan ganska trångt när vi var där. Om ettorna följde med hade vi nog inte fått plats. Något jag upptäckte kort innan bussarna skulle gå var att jag inte hade finkläder med mig, så jag fick spela i svart munktröja (Med dragkedja), Svarta,säckiga Addidas byxor (Som tur var var de inte Mjukisbrallor). Lyckat lyckat... Men ännu mer lyckat blev konserten. Den här gången hade vi en Präst som läste ur en svensk dubb av sångtexten. Något mer som gjorde detta till den bästa framförandet av requiem var att Ackustiken med de täta väggarna gjorde att det lät hur mäktigt som helst och att ljuden fyllde hela rummet och tycktes inte alls tona ut, man hörde även alla stämmor! Dessutom började vi med att ringa i klockorna och det hela början gav mig en känsla av att Mozart hade kommit tillbaka till livet för att dirigera hans egen dödsmässa.

Marstrand var en riktigt bra avslutning på det hela och där slutade vårt projekt med Mozarts Requiem. Ser redan framemot vad som kommer härnäst men Requiem kommer nog fortfarande var ett av mina absoluta favoriter av Mozart.

Bye bye!!

Med denna inlägg kommer jag att prata lite om Mozart's Requiem och i senare inlägg kommer jag att berätta om framförandet av stycket.

jag tror nog att ni alla känner till Wolfgang Amadeus Mozart. Han var en av de största (kanske den största) kompositören från Vienne klassiska tiden (Eller vad det nu heter). Han levde ett relativt kort liv. Han blev 35 och insjuknade och dog 5:e December 1791. Requiem, som även är känd som dödsmässan är en mässa på Latin som handlar om att herren skall frälsa och skona de döda och döden i sig från en kristet synvinkel. Mozarts Requiem i D-moll är nog den alra kändaste tonsättningen på mässan. Skälva verket är mozarts 626:e verk och även hans alra sista. Dessutom hann han inte skriva klart den innan han dog. Verket består utav 14 satser varav tio av satserna är delar av en stor sats. De heter: Introitus, Kyrie Eleison,Sequense: Dies Irae, Tuba Mirium, Rex tremendae, Recordare, Confutatis och Lacrimosa; Offertorium: Domine Jesu,Hostias; Sanctus: Sanctus, Benedictus; Agnus Dei och Communio.

 

Det hela började med att Mozart var desperat efter pengar och börjat skriva stycken på beställning. Det var då som en greve vid namn Franz Von Walsegg kom till honom för att beställa en begravnings mässa åt hans döde fru. Von Walsegg kom aldrig själv till Mozart personligen, utan han skickade en sändebud till honom för att beställa stycket.

Mozart på började arbetet samtidigt som han jobbade på Trollflöjten. Under arbets processen som började hans hälsa bli sämre och sämre. Han berättade det för sin fru, Constanze Mozart, att han mådde sämre per dag och att han misstänkte att han hade blivit förgiftad. Han berättade samtidigt att Denna Requiem var även för honom själv. Efter att han hade skrivit klart en hel sats och gjort detaljerade skisser på 9 andra satser, så blev han så sjuk att han inte kunde resa sig ur sängen mer.

Constanze kallade sedan på Mozarts Student, Franz Xavier Süssmayer  för att hjälpa till o avsluta verket. Några källor säger att det skett på ett påminnande sätt så som det var i Filmen Amadeus, Att Mozart hade givit de instruktioner på hur arbetet skulle fortsätta. Mozart dog kort därefter och genom hans instruktioner så avslutade Süssmayer de satserna som inte var helt färdigskrivna samt la in 3 satser som han skrivit helt själv, nämligen Sanctus satserna (Sanctus och Benedictus) och Agnus Dei, Medans den sista satsen: Communio Luxaeterna, är ihop satt av de två första satserna alltså Introitus och Kyrie Eleison med andra texter på körstämman.

 

När allting kommer omkring stycket så har det dykt upp många myter omkring den och kopplat till Mozarts Död. En av de alra kändaste av de är att Antonio Salieri hade beställt Requiem mässan och sedan förgiftat Mozart. Det är kring denna myt som pjäsen Amadeus och Filmen av samma namn är baserat kring. Men det är förviso en myt då man säger nu mera att Mozart dog en naturlig död (Dock så finns det källor som säger att Mozart har sagt att han blivit förgiftat till sin fru).

 

Enligt mig är verket en av de största, mäktigaste, vackraste och känsloveckande verken någonsin skrivits.
Det var mycket mer än bara en enkel begravnings mässa. Det är ett verk som är riktigt nära perfection. I verket kan man hitta många olika känslor, bland annat glädje, sorg, skräck och vrede. Sequense delen börjar med ett aggressivt och massivt Dies Irae som handlar om vredens dag och avslutas med Lacrimosa som betyder Tårfylld med en väldigt vackert men samtidigt mörkt och sorgligt karaktär. Lacrimosa är säkert den kändaste och mest väl spelade satsen i verket. Alternativ rock/Goth-rock bandet Evanescence har själv gjort en arrangering av stycket med gitarrer samt elektronik och en egen sång stämma som bandets sångerska, Amy lee skrivit själv. låten går att hitta på deras skiva, The Open Door. (Även värt att notera att bandet har fått mycket skit för att ha gjort detta).

I satserna som Domine Jesu, Hostias, Sanctus och Benedictus kan man finna det mörka som finns i verket samtidigt som man kan hitta hopp och glädje (varav Sanctus och Benedictus saknar den mörka karaktären helt). Allt detta gör att Requiem i D-moll av W.A Mozart är ett av mina största favoriter inom klassiskt musik. och jag tycker verkligen att det är värt att lyssna på, vare sig på begravning eller som opera i en konsert hall.

 

I nästa inlägg kommer jag berätta om våra uppspelningar av verket samt även lite om repen.

Över påsklovet kommer jag att åka till Berlin, och ni kanske får lite updates därifrån också.

 

Ha det bra! Vi ses!

Denna recension handlar om bland annat om Defense of the Ancients (DotA) och de spelen som är inspirerade av det spelet alltså League of Legends (LoL) och Heroes of Newerth (HoN)

 

Rent generelt är dessa tre titlar ett och samma spel, det finns dock delar där de skiljer sig från varandra. Vi kan börja med DotA då det kom ut först. DotA är ett viserligen ett spel med det är inget spel för sig, utan det är ett spel som är integrerat i Stratergispelet WarCraft III Det var tänkt att spelet skulle vara avsedd för de som gillar o köra som hjältar. Det finns två lag i spelet, The Sentinels och the Scourge. Båda lagen delar två lika stora sidor av kartan som består av tre gångar, Två stycken som går längs med kanterna och en som går diagonalt i mitten.

Dessa tre så kallade Lanes är Mid, Bottom och Top. Längs med dessa finns det tre vakttorner på vardera sida, Tillsammans äre sex vakttorn per lane.

Vid start ska varje spelare välja en hjälte. Efter det har man lite tid på sig att köpa utrustning och andra material som är bra att ha. När start signalen gått så kommer byggnaderna att åkala varelser som är kända som Creeps, och det är de som du ska hjälpa med din hjälte. Huvudmålet med spelet är att förstöra motståndarens huvud byggnad genom att hjälpa sina creeps över till fiendens sida genom att döda motståndarens Creeps och hjältar. En match brukar ungefär ta en halvtimme till en timma.

Vissa hjältar från vanliga WarCraftIII är med, som t.ex. Thrall, Rexxar, Sylvanas och Cairne Bloodhoof. Spelet är egentligen gratis fast man måste ha WCIII för att kunna köra det.

Det som skiljer sig DotA från LoL och HoN i interfacen är att eftersom DotA är integrerat i WCIII så har oftast hjältarna olika Hotkey bars på deras Abillities, alltså deras olika spells och skills kan man säga. Medans i LoL och HoN har alla hjältar samma hotkeys (QWER) vilket gör att det blir lite lättare att hantera deras abillities och ta fram de snabbt.

Nu över till LoL, Något som är lite besvikande i LoL är att det är ganska så barnsligt, Dessutom är spelet inte balanserat hjälte messigt. Så det finns en hjälte som är totalt Imba och kan vinner nästan alltid. Utöver detta så kan man inte attakera sina egna Creeps (som förövrigt kallas Minions här) vilket gör att man inte kan Denya, Att denya är att man dödar sin egen Creep för att motståndaren inte ska få större vinst som mer pengar och Experience. Vilket betyder att enda sättet att ligga före är att döda motståndarens hjälte. Rent spelar mässigt har även LoL mycket sämre spelaren än i de andra två spelen. Annars så är det här spelet precis likadant som de andra. Synd bara att det är dåligt balanserad, dessutom kan man inte välja alla hjältar som finns i spelet. Utan man måste köpa vissa hjätar antingen med riktiga Pengar eller med ett spel Valuta...

Vad kan man säga om HoN? Det är precis som DotA, bara det att detta är ett separat spel med en aningens högre system krav. Ett stort plus är att det trots att det är riktigt lik DotA håller fortfarande den smidiga hotkeysen som även LoL har. Här finns det ungefär lika många hjältar så som det finns på DotA. Det som skiljer sig är bland annat att folket här är inte så himla trevliga direkt, om man klantar sig får man genast skit. Feeders är extra hatade här (En Feeder är en spelare som går in och Dör sedan för att indirekt hjälpa motståndaren att få ett övertag då man tjänar väldigt mycket exp för att döda en hjälte), De har även andra namn på deras två sidor. Här kallas det The Hellbourne och The Legion. I LoL har de inga namn på deras två sidor, däremot kan man kalla dem blå och Lila (Jävligt jobbigt när man ska hitta sin egen Creep/Minion).

 

Dessa spel är riktigt roliga, intensiva och väldigt tidsfördrivande. När man hittar snälla människor så är de extra roligt. Det är dock synd att dessa spel (Förutom LoL) är ganska dåligt när man snackar nybörjare vänlighet. Man måste ha kört mycket innan man lär sig hur man spelar bra. Det är iofs så med alla RTS stratergi spel nuförtiden.

 

Aja, Det här blev uttjötat...

 

Ha det bra!!!

 

 

Hej, För att få lite o skriva om här kan jag nog börja skriva lite recensioner.
De kan handla lite om Spel, Musik, Böcker, Filmer, lite allt möjligt.

OBS! Recensionen är skriven från min egen synvinkel och inte copy - paste från Wikipedia eller andra uppslag

Nu ska jag iaf skriva om:


Everquest är ett av de första spelen under genren Fantasy mmorpg.
Spelet skapades av Sony Online Entertainment (SOE) i slutet av 90 talet och var den första MMORPG spelet att vara gjord i 3D grafik.



Något som är värt o nämna är att det är det här spelet som i principen gjorde MMORPG genret stor och det var många som började spela det här när det kom ut. Flera stycken blev även beroende.
Precis som allt annat spel av samma genren så börjar man med att göra en gubbe som kommer vara din Karaktär, roll eller Avatar i spelet. I spelet kan man välja mellan 15 raser och 16 klasser. Det jag gjorde var en Dvärg Paladin som ni ser på bilden.
Själva spelkänslan skiljer sig från många MMORPG jag testat. Det känns väldigt oldschool kan man säga. Det fanns inga quest markings, en ganska dålig karta till spelet och man skulle prata till NPCn genom kommandon i chatt rutan.
Trotts det krånglet jag nämnde där uppe så är EverQuest riktigt roligt. Det behåller på något sätt Oldschool känslan hos Klassiska MMORPG. Dess Ras och klass variationerna är något som det verkligen borde få creds först.

Grafiken var nog inte det bästa idag. Men för att vara en såpass gammalt spel så är det inte alls dåligt som ni ser. Innan såg spelet mycket värre ut. Men det märks fortfarande att det är gammalt då gubbarna rör sig lite halv stelt och när man straifar så ser det ut som buggen moonwalkar.

Efter att ha testat spelet så kan jag faktiskt förstå varför folket gillar det och varför väldigt många har spelat det i över 6 år och att spelet fortfarande är vid liv. I vanligt fall brukar MMORPG spel dö ut ungefär 4 år efter det har kommit. väldigt många P2p (Pay to play) spel har tvingats att bli Free2play, Altså att det är gratis att spela, för att rädda spelet lixom. Fast det här spelet har holts vid liv och har updaterat regelbundet enda sedan det släpptes och nu är de uppe vid 17 expansioner. Mycket hah?, lyckligtvis så behöver man inte köpa alla expansioner för att börja spela. Utan de kommer oftast med Starter packetet eller om du köper det senaste expansionen: House of Thule så kommer även de andra spelen med.

Vill avsluta inlägget med att efter att ha testat spelet funderar jag starkt på att köpa det. Detta är verkligen ett MMORPG spel som är utomstående idag och det är en riktig klassiker.

Vi ses!

I måndags var det 13:e December och då var det Lucia :D
Just idag skulle det vara Lucia tåg lite här och där i sverige och även på Hvitfeldtska gymnasiet!
Vi körde även Lucia Spex idag. Det skulle vara tre föreställningar på förmiddan och 1 på kvällen. De tre första är för eleverna på skolan.

Den på kvällen var för övrigt folk, som föräldrar t.ex.
Hursomhelst så hade jag ingen bra känsla av att det kommer gå bra då jag upptäckte att jag inte hade Lucia Linne.
Det slutade med att jag fick använda mig av en lab-rock som ersättning:

När man tänker till så beskriver degt mig ganska bra: Jag är en Musik Naturare! :D

Hursomhelst, Turen var på min sida när det visade sig att Norra Aulan skulle vara släkt!
Vilket gjorde att det var lättare att dölja rocken, med 2 tumreglar: 1. Stoppa inte handen i den enda fickan som finns kvar, 2. Håll handen händerna i kors vid midjan.
Det alra bästa var att det Funka! Ingen lade märke till att jag hade på mig labbrock!!

Föreställningen gick bra, Spexet var riktigt roligt, synd bara att man inte kunde vara med då man går i ettan :(
Men Men! Man var med i Lucia tåget som var ettor only :D

Nu är det bara en vecka kvar av skolan. Sedan är det Jul lov och då blire hem till Pappa...

Solong! ses i nästa inlägg!

btw. Att sjunga sankta lucia i kör är roligare än vad man kan föreställa sig :P

Igår (Söndag) så vare Kungfu uppvisning på Valhallas sporthall.

Det gick ganska bra. Vi som ska vara med på uppvisningen skulle vara där typ halv 12 för att planera och genrepa. Sedan så började uppvisningen runt två. De första grupperna som skulle köra var Barngrupperna som visade upp typ uppvärmningar, enkla grunder som typ ställningar och sparkar, Sedan var det en Barngrupp som visade upp lite mer advancerade formler och så vidare. Vi var sista gruppen av de Vuxna vanliga grupperna, innan oss var det vuxen nybörjarna (man gills som vuxen typ vid 12,13 års åldern och uppåt) och en annan grupp visade lite mar advancerade grunder o.s.v. Sedan var det vi.

Vår grupp skulle visa upp två formler och hopp sparkar, Jag skulle leda den delen som skulle köra Sabelform. Vi var ut Först när vi har gjort Hoppsparkarna. Tur nog var jag van vid att uppträda så det blev inte så otroligt pirrigt...
Men det gick väldigt  bra. Tror inte jag har lett en grupp så bra innan, hehe...

När handformen var klar så var det dags för tävlingsgrupperna samt Sanda (Kickboxnings) gruppernas tur att visa upp och sist men inte minst: TAICHI GRUPPERNA 8D

När allt det där var klart så var det Paus, och sedan var det uppvisnings gruppens tur att uppträda. Allting var nog upplagt på samma sätt som det brukar va, fast den här gången visade en av våra tränaren upp en formel som gick ut på typ slå hjäl sig själv. Han hoppade upp i luften och sedan landar man på rygg med benen uppe, hoppar upp och repeat... Det såg weird ut...

Runt klockan fyra så slutade hela grejen och jag följde med brorsan till donken med hans vänner. Efter att ha varit där ett tag så drog jag och Brorsan min hem.

Uppvisningen var roligt. Det var ett tag sedan man var med på något sådant :O
Men allmänt om min träning så tänker jag tagga ner på tränandet lite granna nästa termin. PLanerar att repa med bandet på Torsdagar och då hinner jag möjligt vis inte med att träna.

Hoppas det funkar iaf

Byebye!

Igår (Lördag) var jag på min första Underground spelning sedan terminen började

Den hette Punk! och var en Punk spelning (makes sence?)
En gammal skolkamrat och vän till mig följde med.

Det fanns två band jag ville se på den här spelningen:
Glappkäft och Gorilla Bombs
Glappkäft för att jag kände deras sångare, Andreas
och Gorilla Bombs för att deras gitarrist, Viktor Olofsson är min föredetta Musik lärare :D
Även min skolkamrat som följde med var hans elev.

Synd var dock att vi kom fram försent... så vi missade glappkäft och ett annat band som heter Endorfine.
men vi möttes upp utanför Teen Dream av Viktor och resten i Gorilla bombs: Bumby, Tom och Pixie.
Efter att ha snackat med dem lite granna så gick vi in och betalade inträde samt hängde av oss.

Till skillnad från dem andra spelningarna jag var på var det här en Punk spelning:



SÅ det var mest punkaren som var här. Typ sånna som bilden visar :P

Första bandet vi såg var ett band som hette Smurfslakt. Det var inte direkt dåligt men det var ostruckturerat...
Sångaren i bandet berättade att det här var en av deras sista spelningar innan dem går skilda vägar... Sorgligt nog så har jag bara sett dem en gång.



Efter smurfslakt och ett tillband som hette Ta Inte på Mormor (varav gitarristen i bandet är min skolkamrat) så vare gorilla bombs tur. Nu får man se min musik lärare in action xD
Precis som väntat, Dem var riktigt bra! Viktor är kanske inte världens bästa gitarrist men hans skills är tillräckligt för att få det att låta väldigt bra :D
Tom såg dock ganska trött ut genom hela showen xD

Efter att Gorilla bombs spela så var det ett småländsk band som heter Dagligtintag som spela, dem var ganska okej dem med. men inte lika bra som Gorillas (Förövrigt blev jag dragen in i moshpiten några gånger) men bandet efter dem:Rhythm of the Payday var en riktigt jävla bra höjdare :D



Lixom basen som bassisten använder, SEX STRÄNGAR 8D Awesome!
Sedan så hade en av deras gitarrister en väldigt snygg frisyr också.
Deras musik var inte att snacka om, den var skitbra, Bästa underkvällen och deras live framträdande var nog den bästa och den mäst röjiga också.

Efter spelningen stannade jag och klasskompisen kvar för att snacka lite med punkarna som var där. Hon hade även några frågor angående Gymnasiet.

Vi åkte spårvagn tillsammans till Brunnsparken där vi skilldes åt.
Tur nog kom vi båda hem till oss själva hel skinnade!

Hursomhelst, Jag borde börja gå på Underground spelningar flera gånger. På tal om spelningen så spelar Dark Tranquillity om två veckor och jag kanske inte kan gå på den konseren för att jag inte har pengar T___T
*sätter på Terminus och Arkhangelsk*
Men nästa år ska Nile spela här i göteborg och det tänker jag gå på :D

Bye bye!

Efter skolan (som förövrigt var ganska sådär) så kunde man inte gå hem för att man skulle repa inför Höstkonseren!
Jag hade två nummer så jag fick knappt tid att åka hem och lämna grejer.
Gen repen var dock inte så himla täta bredvid varandra så man kunde gå och käka middag åtminstone.

Hursom helst. Efter att ha repat klart med kören och symfoniorkestern så var det inte långt tid kvar tills konseren skulle börja. Föräldrarna och annat publik har redan börjat strömma in.
Kände mig väldig pepp på att uppträda när kören skulle ställas upp för inmarsch och inleda hela eventet med Ångbåtssången.

Efter att vi gått in stod vi alla i respektive stämma. Jag är Tenor så jag står tillsammans med rästen av tenorerna (förövrigt var vi endast 7 pers...). När vi hade sjungit klart så bugade vi, roligt nog så var det första gången vi bugade hela kören då vi knappt tränade på det tidigare xD

Sedan var det massa nummer emellan.Det spelades musik av många olika sorter. Antingen gick man upp som solo eller som ensemble. En stråkkvartet spelade en låt komposerad av en trea, Kommer inte ihåg titeln på låten men... det var något väldigt roligt med typ kaffe köp xD
En annan Ensemble (med bl.a. min käre vän Zacke) spelade Svensk folk musik. Några spelade Melody Gardot och en violinist i trean lirade ett stycke av Felix Mendelsohn, Bara genom att lyssna på henne så önskar man att man vore lika bra som henne...

-bjuder på en bild på zackes Folk-musiks ensemble

Efter 10 akter så var det Paus i c.a. 10 min då man kunde köpa fika. Bästa med det var att det var billigt också (Y), 5 kroner per grej :D

Efter Pausen fick man gå upp på scen med det samma och sitta med andra fiols stämman. Spelar Andra Fiol i Symfoni orkestern, Bakom mig satt massa träblåsaren, tillhöger om mig satt resten från min stämma och till vänster satt Alt-fiolerna, Kände mig lite inklämd...

Efter två akter bestående av en Flöjtensemble och en Gitarr Ensemble så var det vår tur.
Vi körde igenom låtarna ur Nyströms konsären som vi hade spelat på under den tiden som terminen/Perioden varade, d.v.s. 4 låtar, Ingen av dem var särskilt korta och blåsen var i fullgång samt så hade vi Slagverk på två av satserna. Det kändes hur mäktigt som helst och det var skit kul! Något jag var rädd för var att jag knappt skulle sätta 60 % av noterna men jag satte de flesta tonerna som fanns.

Mamma kommenterade att konseren hade väldigt hög kvalité och att musik undervisningen på Hvitfeldtska var toppen. Det är nog det roligaste konseren jag spelat på med Klassiskt musik :D

Vi ses nästa gång!

Solong!

Ibland när man lyssnar på Band it Rock så spelas några låtar som man känner igen från sin barndom. En låt som fångade min uppmärksam var t.ex. en Alternativ rock/Pop Rock låt som gick "Here I am, Once again, I'm torn into pieces...". När jag hörde den låten så tänkte jag :Jävlar, spelar dem den låten :O
Fastän jag inte visste vad den hette så min nyfikenhet ledde mig till att söka upp refrängen i Youtube och jag hittade Kelly Clarkson - Behind these Hazel eyes. Gjorde sedan en liten research på Kelly Clarkson och det visade sig att bl.a. "Because of you" var hennes låtar, nu kände man Nostalgin.
När man var yngre så hörde man ganska mycket om typ Kelly Clarkson o.s.v. många artister som man knappast hör något om idag.

Det var nog lite samma känsla när jag först hittade Evanescence - Bring me to Life, det påminde mig om typ film musik i action filmer som man tittade på och någon låt man hört någonstans när man var yngre. Nickelback - How You Remind me var också en sådan låt. Nu märker man att ganska mycket av det musiken man har hört när man var liten är sånt som man lyssnar på idag.
Haha... Där ser man. När man blir tolvåring och måste välja stereotyp och så vidare så brukar man gå efter många faktorer, bl.a. Musik som är en stor del i det hela, och när vi blev tonåringar så var hip hop & Rnb störst (Vilket det fortfarande är) och då på något sätt så slutade man spela den musiken man lyssnade på när man var yngre och man hör knappast något om dem artisterna längre, även svenskt schlager var något sälsynt på stora radiokanaler, vilket det inte var under tidig 2000-tal . Fast nu börjar det hända lite mera att man börjat spela lite av den musiken igen på typ Bandit Rock och andra radio kanaler.
Där ser man hur mycket Musik industrin egentligen påverkar vår Vardag. Även vi som lyssnaren påverkar musik industrin då det är det som är populärast som spelas på radio oftast.

Ironisk nog så är en del av det jag gillar nu något som jag faktiskt gillade eller hört någon gång under den tiden man var ung. hehe...

Aja. Ses. ojuste, Kan ta och säga att jag endast gillar en Kelly Clarkson skiva, och det är breakaway.

För några dagar sedan släpptes Linkin Parks senaste Album, A Thousand suns.
Viserligen har jag inte lyssnat igenom albumet men av dem låtarna jag har hört så har det varit en jävla erfarenhet. Soundet av dem låtarna har var något som var riktigt svårt att smälta. Det var något som Linkin Park aldrig har gjort innan. The Catalyst var den första låten jag hörde ur skivan och första gången jag lyssnade på låten blev jag ganska så besviken, jag tyckte det lät som techno. Men efter att ha lyssnat igenom den låten några gånger inser jag att det var mycket mer än så. Det var på något sätt vacker men samtidigt väldigt experimentalt och industriallt.
Efter att ha lyssnat på några fler låtar ur albumet (via youtube och Myspace) så inser jag att det här är ett konstverk.
Ett kreativt, experimentalt och väldigt skickligt gjort mästerverk av Linkin park.
Man kan verkligen säga att Linkin Park tog isär bandet och satte ihop det på nytt, Nu har soundet förändrats och även sång strukturen.

Personligen så tror jag att jag tänker köpa det här albumet för att supporta bandet och för att själva albumet enligt mig är en strålande verk. Linkin Park har utvecklats riktigt mycket som musiker. Något som dock går mig på nerverna är alla haters till föredetta fans. Människor som inte kan acceptera förändringar och betéer sig omogna och ignoranta. Linkin Park har för länge sedan slutat lyssna på andra människors åsikter och kommentare och bestämt sig för att utveckla musiken och höja ribban för sig själva så högt som möjligt. Det här är inte längre Nu Metal bandet Linkin Park som gjorde Meteora och Hybrid Theory, det här är Linkin park som alltid siktar på att utvecklas som musiker och alltid göra sitt bästa och skapa det soundet som är deras utan att bry sig om popularitet, Main Stream och Marknad.

Alla musiker måste utvecklas. Inga musiker kan hela tiden spela samma musik om och om igen utan att förändras. Detta gäller inte bara Linkin park, detta gäller även Green Day, Slipknot, Meshuggah, IN Flames, Dark tranquillity, KoRn och många andra band runt om i Världen. Man kan inte hela tiden stanna på samma punkt utan att röra sig framåt. Musik går ut på att uttrycka sig, det är sant, men musik är även en estetisk fenomen och därför ska man hela tiden skapa nytt och utveckla. Det gäller inte bara musik, detta gäller nästan allt här i världen. Ett samhälle måste utvecklas och moderniseras, en politisk ideologi måste utvecklas och förnyas. Det går o hitta många exemplar. Världen utvecklas och vi måste titta framåt och inte bara stanna vid en enda punkt.

Det var nog allt jag ville säga

Hasta La Vista, Vi ses!

YEEEEEEES!

NU HAR JAG MINSANN MIN ELGITARR 8D



Väldig bra Gura för det priset ändå :O

Även ganska skön i spela på och den kostade bara 2650 med förstärkare och stämaparat :D

Hasta La Vista, baby!

Vi ses!

FUCK MOONWALK!

INDIER ÄR BÄTTRE XD



Världens härligaste musik video och ett av världens bästa låtar enligt mig xD

Måste säga att livet som musiker har sina motgångar. Senast som i onsdags var jag med om ett av de mäst misslyckade spelningarna i hela mitt liv. Den var Fail som fan.
Kommer inte att gå in på detaljer...

Hursom hällst. Arsenik är just nu utan en trummis och söker just nu en ny. Jag sparkade den förra trummisen pågrund av musik skillnad och så var han inte tillräckligt entusiastisk och engagerad.

Det suger, men det är så det är... Hoppas jag hittar en så snart sommarlovet är över. Ska ju börja på Hvitfledtska musik så där träffar jag säkert någon som vill/Kan :D

För er som inte vet så har jag även en solo projekt utanför bandet där jag spelar kinesisk folkmusik. Titta förbi min myspace någon gång:

Myspace.com/Puyiyang

Hela min egen setlist består av typ 4 låtar varav 3 är covers :P SÅ inte mycket o förvänta xD
Ska försöka komposera några låtar över sommaren. iaf.

Auf Wiedersehen.

I söndags såg jag film adoptionen av spelet Prince of Persia: the sand of time tillsammans med kontakt personen, Emilie.

Filmen var en Action/familje/Komedi/Romance/Historisk Fantasy Film. Den tar plats i forntida persien och handlar om en gatu pojke som heter Dastan. En dag när han snodde ett par äpplen hamnade han i bråk med Persiska soldater som jagade honom genom en persisk gata, Dastan var ganska atletisk och kunde med lätthet fly från sina förföljaren genom att hoppa på tak och bjälkar. Denna mod gjorde kungen Sharaman fascinerad och rörd, Han adopterade Dastan som prins.

Sedan dess har Dastan vuxit upp tillsammans med syskonen Garshiv och Tus. Han levde tillsammans med kungafamiljen av Persien och uppfostrades som en prins samtidigt som han tränades i strids konst för att bli en mäktig persisk krigare.
Tio år senare så ledde bröderna en attak mot den heliga staden Alamut när deras farbror, Nizams spioner berättade att dem sålde vapen till deras fiender. Garsiv ledde huvud anfallet. Dastan tog chansen och ledde en smyg anfall och öppnade upp en port av Alamut så att persiska soldater kunde med lätthet ta sig in i staden. Inom kort var staden ockuperat. Dastan lyckades få tag på en mystisk men vacker dolk från en av krigarna som såg ut o vara påväg ut från staden

En stor seger fest firades och dem i den ny ockuperade staden. Deras fader kom på festen där han fick en gåva av Dastan. En mantel som dem sägs komma från Alamut. Men Manteln var förgiftad och brände Kung Sharaman till döds. Dastan fick skulden och tvingades att fly. Tillsammans med Alamuts princessa, Tamina. På flykten fick Dastan reda på att Dolken han hade kunde vrida tillbaka tidsvattnet där endast han är medveten om vad som hade hänt. Under deras flykt så lärde dem känna en affärsman som levde på struts race. Lol... Denne affärsman hade även en skicklig svart kniv kastare som livvakt.

Efter vidare konfrotationer med farbrodern Nizam så får man veta att det är han som är den onde och huvud skurken (Prinsen trodde först att det var Tus). Tamina var tvungen o berätta allt om dolken och tidens sand. Gudarna hade förlänge sedan skapat människan men efter alla dessa år så såg gudarna bara girighet och illvilja i människan och fördömde mänsklig heten med en sand storm men en lite flicka bad till gud att skona dessa människor och förseglade sand stormen i en timglas som kom senare att kallas tidens sand. Flickan fick rollen att övervaka denna timglas och fick även Tidens dolk som gåva. Prinsessan berättade även att om man högg timglaset med dolken så kunde man resa mycket mycket långt bak i tiden och då kom Dastan tänka på en liten berättelse om Farbrodens hjälte dåd och avslöjade Nizams planer att ta tronen genom att låta sin bror dö under en jakt istället för att ha räddat honom.

Dem fick senare ta sig till botten av Alamut där de hittade timglaset. Efter en vild kamp med farbron så högg prinsen/farbron timglaset och sanden höll på att släppas ut. Kaos började dra in i världen. Prinsen lyckades dock hindra allt kaos att sprida sig och reste därefter tillbaka till den tidspunkten när bröderna intog Alamut. Prinsen avslöjade Nizam och fick till slut döda honom.

Filmen slutar med ett lyckligt slut. Filmen var ganska bra, Det var inte så mycket från spelet kvar i filmen förutom en princessa som kände till dolkens hemligheter och som fick samarbeta med prinsen, Tidens dolk själv och skuggan av den gamla röda tråden. I spelet slogs man dock mot massa Sand varelser som det kallades och inte mot människor förutom i början. Prinsen hade aldrig något namn i spelet men i filmen kallades han Dastan. Olikheterna är stora, vilket gjorde att man kunde istället se filmen som en vanlig film och inte en adoption av någon spel. Rekommenderas för ungdomar och familjen då det är en Disney film och den är inte så överdrivet otäckt. Den var t.o.m. lite komiska drag av sig.

Auf Wiedersehen och hoppas ni gillade min Recension :D

Idag fick jag nyheterna om att Paul Gray, Bassisten i Slipknot och något annat band hittades död på sitt hotel rum.

Sorgligt, Känner mig redigt tom... Sedan Michael Jacksons död så har minst 3 musiker dött D:

Först The Rev från Avenged Sevenfold, sedan legenden Ronnie James Dio och nu Paul Gray.

GUD VA FOLK SKA DÖ NU FÖR TIDEN!

Hursom hällst, Kan inte göra något annat nu än o önska alla dessa musiker Rest in Peace

Det är människor som har påverkat världen med sin musik och lagt sina markörer inom den musikaliska och Kulturella världen.
Med alla detta som händer nu känner man att en period har gått förbi. Sorgligt, But we have to move on.

Må Gud välsigna er, musiker. Må han vaka över er när påvägen till döds riket. REST IN PEACE

Auf Wiedersehen.

Under denna helg har jag tillbringat största delen av tiden med orkesten.

Vi hyrde donnergymnasiets lokaler för 2 dagar där vi spelade mycket och övade på våra låtar.
Det som jag erkänner att jag failade med alra mäst var tiden. Kom alltid försenat xD

Annars gick det ganska bra.

Helgen slutade med en konsär uppe i Rebergskyrkan. Kom försent till genrepet med ungefär en halv timma :(
Kyrkan låg typ dold bland massa hus och runt hörnet till och med D:

Jag letade säkert i 30 minuter innan jag hittade den. Konsären gick bra iaf fast tycker det är synd att inte många kom och tittade på :(

Nu när vi snackar musik. Jag funderar på att spela på gatan någon gång igen. Det var kul :D

Om det blir av, kan väl de som läser bloggen titta förbi? :D

Auf Wiedersehen

Här om dagen fick jag en spontan tanke.

Om jag lyckas få tid över i Gymnasiet så kanske jag borde forma ett Melodic Death Metal band med Black metal influencer för att spela med på fritiden.

Det är viserligen bara en idé som jag fick härmodagen när jag satt och lyssnade på Behemoth,Mayhem,Dark Tranquillity och At The Gates framför min dator. Viserligen spelar jag redan i Arsenik som spelar Nu Metal men jag vill inte bara associerad med en enda musik stil/form. hehe.

fast hoppas det verkställs iaf. men först ska jag fokusera på det nuvarande bandet.

Auf Wiedersehen.

Stay true Metal! \m/

Känns som om jag inte har gjort någon Update på länge.
fastäng jag inte har någon läsare så kör jag en nu iaf ;PPpppPP

I förgår var jag på Moshapocalypse där jag röjde en massa till skit bra underground musik.

De som spelade var bland annat Waste of Denial, Arcosolium, Creed of Sin, Armageddon Death Squad, Shift och Death maze.

Den spelningen var as bra. Malin var med under halva spelningen så hon såg inte alla banden :(
Men men... Det var skit bra :D
Nu har man fortfarande lite ont i ryggen och nacken, Huvudet gjorde ont typ igår också :P
Igår hände det inte så mycket mer än att vi hade gäster och så tvättade vi kläderna.

På tal om inläggets rubrik, Dagen musiker är Per Yngve "Dead" Ohlin, Före detta sångare i bandet Mayhem och Morbid. Och JAPP! Det är han som skärde upp sig på scen, Var galen och tog sitt eget liv med att skjuta sig själv med en av kapad hagelgevär efter att ha skurit upp båda handlederna.



Auf Wiedersehen :D

Idag drog jag till centralen för att spela lite skönt gatumusik. Hade lagt upp det som facebook event så det var ett måste xD Synd bara att det kom så få :(

Aydan kom iaf med en kompis som jag tror kallas Alex. Hon var typ en liten söt sak eller något xD
Det var rolig så länge det varade. Ganska få stannade upp och tittade och jag ångrar lite granna att jag inte drog dit metro elr Gp :(

Hursom hällst, det gick ganska bra, Drog väldig många låtar på både gitarr och fiol.
Sedan hängde jag med Aydan och Alex och åt Sushi. Jag köpte en 10 bitars Sushi, Aydan tog en nudlar och Alex bestälde yakitori.
Det kostade lite men det var gott. Vid maten snackade vi bland annat om Manga och Animé och om Ungdomsfullmäktige (Aydan satt där förra året).

Efter att vi har käkat så följde jag med dem in i Nordstan där jag träffade Leila 8D

Sedan så vaggade vi lite fram och tillbaks i Nordstan, Ska jag va ärlig så kändes det lite som 2008, Nostalgiskt.
Mycket av deras samtals ämne kretsade kring Japanska idoler, BORING as hell.
Under den tiden vi vaggade runt i Nordstan så stötte jag på flera personer jag kände, Till exempel herr ordförande, Tim och Solveig.

Efter en lång tråkigt besök på en smycke affär så träffade vi två metalheads, yay! Äntligen människor av ens egen stereotyp, Vi snackade lite om hur jag skulle se ut Black metalized, Altså med CP tunga nitar, långt svart hår, pentagram på tyggen och så vitare, Fyfan vilken hårding altså xD
Leila och hennes vän var som vanligt insatt i idol pratet, som sagt, Boring :P

När klockan närmade sig 6 var det dags o gå hem.

Den här gatu uppvisningen var i samband med vårkampanjen Luften är fri. Kommer lägga upp en stor utvärdering av vårkampanjen sedan på söndag.

AUF WIEDERSEHEN :D

Märkte att de senaste tiden börjar jag tycka att black metal scenen är en intressant musik scen :O

Det finns verkligen mycket o läsa om den. Verkligen mycket och det är intressant.

Inte minst Kyrkobränder, Mord, Självmord och Satanism.
Hur allting började i Norge och hur det blev så stort.

Bara när man läser om Varg Vikernes, Oystein Aarseth och Per Yngve Ohlin så får man reda på väldigt väldigt mycket.
Liksom hur Per Yngve "Dead" Ohlin tog livet at sig via massa skärsår och en shotgun kula och om historian bakom mordet på Aarseth... SÅ MYCKET O LÄSA!

För övrigt är det ganska nice musik också.

Auf Wiedersehen och förlåt för torra inlägg :P