HVITFELDTSKA DAGEN!
För så roligt hade jag det ungefär på Hvitfeldtska dagen!
Det är typ som ett festival på Hvitfeldtska med massa olika stationer som man kunde gå till och göra roliga saker.
Vi jag huvudsakligen med folket i klassen och vi drog och räknade Matte i matte rummet, Det var roligt. Många intressanta problem. Vi var även och spelade Supersmash Bros Melee som var ganska kul också när det vara, lyssnade på Lego Orkester m.m.
Det sista stationen vi var på ar Kub föreningen och lekte med Rubiks kub. EFter mitt besök där börjar jag få hopp i mig själv att lösa rubiks kub, vilket är awesome :D
hvitfeldtska dagen har varit roligt och det kommer bli roligt nästa år också förhoppnings vis!
Det var nog allt för denna gång, VI SES!
Gothcon!
Jag gick upp tidigt på långfredagen (Ja, det är under påsk helgen det här är!) och klädde på mig för att hinna vara där hyffsad tidigt och anmäla mig. Sedan satt jag mig någonstans och började spela.
Aldrig tidigare har jag skådat denna hög av Nördar!
De var typ överallt! Det spelades figurspel, brädspel, rollspel och mycket mer!
Awesome!
Jag började med att hitta Hugo Byvald som skulle gå och spela rollspel med några typer och fick reda på att man måste anmäla sig för att vara med och spela, så jag tittade på ett litet tag sedan gick jag tillbaka till matsalen för att spela lite brädspel. Jag körde något väldigt skumt spel som jag inte kom ihåg namnet på men var kul, Man skulle köpa grejer och levla typ. Jag kom sist på det och förlora, Lol. Men det var roligt.
Kan även nämna nu att jag inte har vunnit en enda gång på Gothcon i något spel D:
Haha
Hursomhelst. På Gothcon lärde jag känna nya människor även träffat några gamla vänner. hela konventet var hur roligt som helst och jag tänker gå igen nästa år.
Och nästa år ska jag minsann anmäla mig till rollspels passen och INTE bli stekt på Maffia igen!
BYEBYE!!!
framföranden av Mozarts Requiem.
OM jag inte tar fel så började vi redan öva Mozarts Requiem när terminen började. Så vit jag minns så fick vi läxa över sportlovet att kunna alla satser från introitus till Lacrimosa. Sedan efter lovet skulle vi köra Offertoriet tills Communio, kortsagt så delade vi upp hela verket i två lika stora halvor och övade.
Vi i Orkestern hade annat o göra innan vi fick de stämmorna vi fick våra stämmor på verket (Vi skulle kompa kören under framföranderna). Vi fick våra noter kort efter Sportlovet. Det första som jag la märke till är hur pass snabbt Dies Irae gick... Kören sjöng i halvnoter medans vi spelar i sextondelar rätt igenom satsen (Nästan). Det alra roligaste var dock att vi redan kunde känna på Lacrimosa och dess vackra Fiol melodi.
Det var mest på grund av den som jag först bestämde mig för att spela första fiol i verket.
Vi fick göra det bästa för att effektivicera repen, med hjälp av stäm rep och extra repetitioner o.s.v.
Vår första framträdande var på Hammarkullehallen i Angered. Det märktes hur alla kände att det pirrade. Men alla ville säkert att det skulle bli en bra premiär. Efter en kort genrep var det matsäck och omkläddnad. Jag hade olyckligtvis nog glömt min Kavaj då men tur var satt jag inte på utsidan. Konserten började klockan 6 och redan tio minuter innan dess var publiken på plats. Min familj hade fått för sig att de började halv sju och kom 10 minuter för sent. Men det gjorde inte mycket, De missade dock Introitus, Kyrie och Dies Irae... men de hann med på resten.
Angered var inte direkt det bästa premiären och jag själv blev inte alls så nöjd som jag var de andra gångerna, eftersom det var högt i tak och publiken var inte alls så himla välskötta och det var barn som gick omkring och skrek... Men det var inte så dåligt iaf. Höjd punkten är ändå "Flirtandet" med Martin Rossing :P
Andra framförandet var på Vasakyrkan. Där fick vi lite boost från ex-hvitfeldtaren som bland annat sjöng alla solon. Det var i en Kyrka och det var proffs solister och ackustiken var bra. Vad kan man mer önska sig för att en kristen mässa skulle bli bra? Speciellt när det är Mozart. Konserten blev en stor succé och det var mycket bättre än Angered. Det enda som jag gillade lite mindre var att det inte var den gamla sopran solisten (Maja). Jag tyckte om hennes röst :(
Men jag kan inte alls klaga på de inhoppande. De var proffsiga och de var hur grymma som helst.
Jag var nöjd efter den konserten. För ett litet extra tillägg så var det den enda gången under hela framförande som jag överhuvudtaget hade på mig Kavaj.
Den tredje och sista framförandet var på Marsstrand. Det var egentligen tänkt att inga ettor fick följa med, men jag och några ettor till kom med iaf för att vi spelade med i orkestern. När vi kom fram till kyrkan som vi skulle spela på så förstod jag anledningen till varför ettorna inte skulle följa med. Det var bland annat för att det var brist på transport (vi hade bara två bussar som räckte till tvåorna och treorna) men mest för att det var litet.
Kyrkan var ganska litet. Det var mycket mindre än Vasa Kyrkan, det var redan ganska trångt när vi var där. Om ettorna följde med hade vi nog inte fått plats. Något jag upptäckte kort innan bussarna skulle gå var att jag inte hade finkläder med mig, så jag fick spela i svart munktröja (Med dragkedja), Svarta,säckiga Addidas byxor (Som tur var var de inte Mjukisbrallor). Lyckat lyckat... Men ännu mer lyckat blev konserten. Den här gången hade vi en Präst som läste ur en svensk dubb av sångtexten. Något mer som gjorde detta till den bästa framförandet av requiem var att Ackustiken med de täta väggarna gjorde att det lät hur mäktigt som helst och att ljuden fyllde hela rummet och tycktes inte alls tona ut, man hörde även alla stämmor! Dessutom började vi med att ringa i klockorna och det hela början gav mig en känsla av att Mozart hade kommit tillbaka till livet för att dirigera hans egen dödsmässa.
Marstrand var en riktigt bra avslutning på det hela och där slutade vårt projekt med Mozarts Requiem. Ser redan framemot vad som kommer härnäst men Requiem kommer nog fortfarande var ett av mina absoluta favoriter av Mozart.
Bye bye!!
Mozart's Requiem
jag tror nog att ni alla känner till Wolfgang Amadeus Mozart. Han var en av de största (kanske den största) kompositören från Vienne klassiska tiden (Eller vad det nu heter). Han levde ett relativt kort liv. Han blev 35 och insjuknade och dog 5:e December 1791. Requiem, som även är känd som dödsmässan är en mässa på Latin som handlar om att herren skall frälsa och skona de döda och döden i sig från en kristet synvinkel. Mozarts Requiem i D-moll är nog den alra kändaste tonsättningen på mässan. Skälva verket är mozarts 626:e verk och även hans alra sista. Dessutom hann han inte skriva klart den innan han dog. Verket består utav 14 satser varav tio av satserna är delar av en stor sats. De heter: Introitus, Kyrie Eleison,Sequense: Dies Irae, Tuba Mirium, Rex tremendae, Recordare, Confutatis och Lacrimosa; Offertorium: Domine Jesu,Hostias; Sanctus: Sanctus, Benedictus; Agnus Dei och Communio.
Det hela började med att Mozart var desperat efter pengar och börjat skriva stycken på beställning. Det var då som en greve vid namn Franz Von Walsegg kom till honom för att beställa en begravnings mässa åt hans döde fru. Von Walsegg kom aldrig själv till Mozart personligen, utan han skickade en sändebud till honom för att beställa stycket.
Mozart på började arbetet samtidigt som han jobbade på Trollflöjten. Under arbets processen som började hans hälsa bli sämre och sämre. Han berättade det för sin fru, Constanze Mozart, att han mådde sämre per dag och att han misstänkte att han hade blivit förgiftad. Han berättade samtidigt att Denna Requiem var även för honom själv. Efter att han hade skrivit klart en hel sats och gjort detaljerade skisser på 9 andra satser, så blev han så sjuk att han inte kunde resa sig ur sängen mer.
Constanze kallade sedan på Mozarts Student, Franz Xavier Süssmayer för att hjälpa till o avsluta verket. Några källor säger att det skett på ett påminnande sätt så som det var i Filmen Amadeus, Att Mozart hade givit de instruktioner på hur arbetet skulle fortsätta. Mozart dog kort därefter och genom hans instruktioner så avslutade Süssmayer de satserna som inte var helt färdigskrivna samt la in 3 satser som han skrivit helt själv, nämligen Sanctus satserna (Sanctus och Benedictus) och Agnus Dei, Medans den sista satsen: Communio Luxaeterna, är ihop satt av de två första satserna alltså Introitus och Kyrie Eleison med andra texter på körstämman.
När allting kommer omkring stycket så har det dykt upp många myter omkring den och kopplat till Mozarts Död. En av de alra kändaste av de är att Antonio Salieri hade beställt Requiem mässan och sedan förgiftat Mozart. Det är kring denna myt som pjäsen Amadeus och Filmen av samma namn är baserat kring. Men det är förviso en myt då man säger nu mera att Mozart dog en naturlig död (Dock så finns det källor som säger att Mozart har sagt att han blivit förgiftat till sin fru).
Enligt mig är verket en av de största, mäktigaste, vackraste och känsloveckande verken någonsin skrivits.
Det var mycket mer än bara en enkel begravnings mässa. Det är ett verk som är riktigt nära perfection. I verket kan man hitta många olika känslor, bland annat glädje, sorg, skräck och vrede. Sequense delen börjar med ett aggressivt och massivt Dies Irae som handlar om vredens dag och avslutas med Lacrimosa som betyder Tårfylld med en väldigt vackert men samtidigt mörkt och sorgligt karaktär. Lacrimosa är säkert den kändaste och mest väl spelade satsen i verket. Alternativ rock/Goth-rock bandet Evanescence har själv gjort en arrangering av stycket med gitarrer samt elektronik och en egen sång stämma som bandets sångerska, Amy lee skrivit själv. låten går att hitta på deras skiva, The Open Door. (Även värt att notera att bandet har fått mycket skit för att ha gjort detta).
I satserna som Domine Jesu, Hostias, Sanctus och Benedictus kan man finna det mörka som finns i verket samtidigt som man kan hitta hopp och glädje (varav Sanctus och Benedictus saknar den mörka karaktären helt). Allt detta gör att Requiem i D-moll av W.A Mozart är ett av mina största favoriter inom klassiskt musik. och jag tycker verkligen att det är värt att lyssna på, vare sig på begravning eller som opera i en konsert hall.
I nästa inlägg kommer jag berätta om våra uppspelningar av verket samt även lite om repen.
Över påsklovet kommer jag att åka till Berlin, och ni kanske får lite updates därifrån också.
Ha det bra! Vi ses!
Idol.
Jag var där inte ensam naturligtvis, varför skulle jag göra något sådan om inte det var folk som följde med?
Det var jag och några stycken från Hvitfeldtskas Nördkår: Oskar Fridell, Linnéa Warnvik, Viveca Danielsson, Pedram Nikravan och Emilia Bergil.
Jag kom fram till Svenska mässan, där det hela skulle vara och mötte upp med Linnéa som stod redan i Kön. Det som var lite häpnads väckande var att Kön var så otroligt långt. Tror nog att man hade stått o Köat i säkert 3 timmar innan man fick komma in i byggnaden.
Man såg många olika människor i kön, allt från Tonåringar till Högskole elever till trubadurer till fjortisar... etc...
Bara att stå i kön utanför byggnade tog ganska långt tid. Dock hade vi tur o hittade Pedram som stod ganska långt fram. Så det tog kanske en och en halv timma innan vi var inne i byggnade.
De sista tio minutararna i kön utanför började nervositeten stiga. Bara rent sammanfattad har jag nog inte varit så himla nervös på ett jätte långt tag!
När vi gick in i byggnade och registrerade oss så fick vi alla ett nummer som stod ungefär hur långt back i kön vi fortfarande behöver vänta. Det var inuti byggnaden som den långa vänte tiden varade. Vi väntade säkert där inne i fyra timmar inne det blev vår tur, emellan har vi hunnit äta glass och några av oss har även hunnit smita ut och köpt mat. Men när det snart var vår tur och vänte tiden tog slut så var nervositeten riktigt jävla hög! Något som jag undrade lite då och då är varför jag kände denna nervositet även om jag inte planerade att komma vidare?
Hursomhelst. Efter c.a. 30 minuter till så var det Oskars tur o sjunga och efter det så var det min tur. Jag fick lugna ner mig lite med uppsjungnings övningar, samt så repeterade jag sångtexten på låten jag skulle sjunga för mig själv, Jag skulle sjunga "En helt ny värld" av Peter Jöback som är från Disneys Aladdin. Oskar kom ut och meddelade att han inte kom vidare och efter det vare min tur. Jag gick in och sjöng första värsen och refrängen. När jag var klar så sa Juryn: "aaa.... Det räckte tyvärr inte ända fram, Men det var roligt att du kom o sjöng för oss". Jahopp... SÅ kan det bli, de gav mig inte häller någon kritik.
Den Juryn som var på Auditionen var dock inte den riktiga Juryn, utan mer eller mindre en För Jury för att ta ut de sämsta och det bästa för att vid en senare tillfälle uppträda framför TV för den riktiga Juryn. När jag förstod detta efter ett tag så insåg jag även att Idol inte är någon riktig Musik Tävling utan mer eller mindre en TV-Program.
Aja... det var kul iaf, funderar på att göra detta nästa år igen.
Ha det bra!
SPEL RECENSION: DoTA, LoL och HoN
Rent generelt är dessa tre titlar ett och samma spel, det finns dock delar där de skiljer sig från varandra. Vi kan börja med DotA då det kom ut först. DotA är ett viserligen ett spel med det är inget spel för sig, utan det är ett spel som är integrerat i Stratergispelet WarCraft III Det var tänkt att spelet skulle vara avsedd för de som gillar o köra som hjältar. Det finns två lag i spelet, The Sentinels och the Scourge. Båda lagen delar två lika stora sidor av kartan som består av tre gångar, Två stycken som går längs med kanterna och en som går diagonalt i mitten.
Dessa tre så kallade Lanes är Mid, Bottom och Top. Längs med dessa finns det tre vakttorner på vardera sida, Tillsammans äre sex vakttorn per lane.
Vid start ska varje spelare välja en hjälte. Efter det har man lite tid på sig att köpa utrustning och andra material som är bra att ha. När start signalen gått så kommer byggnaderna att åkala varelser som är kända som Creeps, och det är de som du ska hjälpa med din hjälte. Huvudmålet med spelet är att förstöra motståndarens huvud byggnad genom att hjälpa sina creeps över till fiendens sida genom att döda motståndarens Creeps och hjältar. En match brukar ungefär ta en halvtimme till en timma.
Vissa hjältar från vanliga WarCraftIII är med, som t.ex. Thrall, Rexxar, Sylvanas och Cairne Bloodhoof. Spelet är egentligen gratis fast man måste ha WCIII för att kunna köra det.
Det som skiljer sig DotA från LoL och HoN i interfacen är att eftersom DotA är integrerat i WCIII så har oftast hjältarna olika Hotkey bars på deras Abillities, alltså deras olika spells och skills kan man säga. Medans i LoL och HoN har alla hjältar samma hotkeys (QWER) vilket gör att det blir lite lättare att hantera deras abillities och ta fram de snabbt.
Nu över till LoL, Något som är lite besvikande i LoL är att det är ganska så barnsligt, Dessutom är spelet inte balanserat hjälte messigt. Så det finns en hjälte som är totalt Imba och kan vinner nästan alltid. Utöver detta så kan man inte attakera sina egna Creeps (som förövrigt kallas Minions här) vilket gör att man inte kan Denya, Att denya är att man dödar sin egen Creep för att motståndaren inte ska få större vinst som mer pengar och Experience. Vilket betyder att enda sättet att ligga före är att döda motståndarens hjälte. Rent spelar mässigt har även LoL mycket sämre spelaren än i de andra två spelen. Annars så är det här spelet precis likadant som de andra. Synd bara att det är dåligt balanserad, dessutom kan man inte välja alla hjältar som finns i spelet. Utan man måste köpa vissa hjätar antingen med riktiga Pengar eller med ett spel Valuta...
Vad kan man säga om HoN? Det är precis som DotA, bara det att detta är ett separat spel med en aningens högre system krav. Ett stort plus är att det trots att det är riktigt lik DotA håller fortfarande den smidiga hotkeysen som även LoL har. Här finns det ungefär lika många hjältar så som det finns på DotA. Det som skiljer sig är bland annat att folket här är inte så himla trevliga direkt, om man klantar sig får man genast skit. Feeders är extra hatade här (En Feeder är en spelare som går in och Dör sedan för att indirekt hjälpa motståndaren att få ett övertag då man tjänar väldigt mycket exp för att döda en hjälte), De har även andra namn på deras två sidor. Här kallas det The Hellbourne och The Legion. I LoL har de inga namn på deras två sidor, däremot kan man kalla dem blå och Lila (Jävligt jobbigt när man ska hitta sin egen Creep/Minion).
Dessa spel är riktigt roliga, intensiva och väldigt tidsfördrivande. När man hittar snälla människor så är de extra roligt. Det är dock synd att dessa spel (Förutom LoL) är ganska dåligt när man snackar nybörjare vänlighet. Man måste ha kört mycket innan man lär sig hur man spelar bra. Det är iofs så med alla RTS stratergi spel nuförtiden.
Aja, Det här blev uttjötat...
Ha det bra!!!
